Jag tror jag har bestämt mig. Ambivalensen är stor, och jag våndas. Eftersom jag är konstig i benet känner jag mig otrygg i att springa, ja till och med gå längre sträckor. Ska jag då verkligen ta mig runt i Tjejmilen?
Jag vet inte, vet inte. Men så sa Bosse i morse att en sån grej borde drivas av lust. Om jag inte känner rätta lusten blir det inte bra.
Lust har jag nog men... Kanske inte helt ändå. Om inte kroppen vill, då ska jag ju inte tvinga den. Det har jag ju lärt mig den här sommaren.
Håhå jaja. Vem har sagt att det ska vara enkelt?
3 kommentarer:
Bosse har rätt! Klart det är lusten som ska styra. Det finns många lopp du kan springa...
Du gör rätt. Att pressa kroppen när den inte är 100 innebär bara ökad risk för skador. Låt den vila en stund!
Tack för stöd och glada tillrop! Nu har jag verkligen bestämt mig på riktigt, och på tisdag blir det naprapaten!
Skicka en kommentar